Ett par dagar med värme och sol har onekligen satt sprutt på saker och ting i naturen. Det blir grönare och grönare för varje timme som går, och Fröken Grön gör naturligtvis vågen av glädje. Den här veckan har det känts trögt att gå till jobbet, när man helst av allt vill vara hemma och klippa gräs och gödsla rabatter. Känslan så här i dörröppningen till maj är svår att toppa. Man gläntar på dörren och vet att man har allt det vackra framför sig. Fast frågan är ju om det inte är som allra vackrast just nu.
Idag när jag kom hem möttes jag av ett blommande äppelträd på baksidan. "Om än världen skulle gå under imorgon, så skulle jag idag plantera mitt äppelträd." Så lär Martin Luther ha sagt, och i tider av oro känns det onekligen som ett hoppfullt mantra som tål att upprepas.
