Nog börjar det kännas lite oroväckande med torkan. Meteorologerna på TV förutspår att vi eventuellt har ett nytt sommaren 2018 framför oss. Huuu... Då regnade det inte på över tre månader i Skåne, och katastrofen var ett faktum på många olika sätt. Inte minst för lantbrukarna. För min egen del handlar oron över något så trivialt och egoistiskt som hur min trädgård kommer att se ut, om det fortsätter så här. Det är ju absolut inte någon livsavgörande fråga, men känns ändå väldigt dystert att tänka på.
Djuren lider redan av torkan. Igår kväll när jag var ute i trädgården och skvätte vatten i mina krukor, så hittade jag en liten igelkott som låg i framstupa sidoläge på gräsmattan. Jag kunde se på hela dess kroppsspråk hur den låg där och flämtade i värmen. Maken slog på "mist"-läget på vattenslangen och duschade av den, och jag hämtade ett fat med vatten på. Ganska snart kom den på benen igen, och efter en stund pinnade den in i skuggan under buskarna. Hoppas den har klarat sig. Vattenfatet får stå kvar.
