Torka och bladlöss till trots. Nu slår rosorna ut på Solhäll, den ena sorten efter den andra. Det är svårt att välja vilken man gillar bäst. Det beror på vilken av dem man tittar på för stunden. För att inte tala om vilken av dem man borrar ner näsan i. 'Alchymist', som jag visade häromdagen, blommar för fullt nu. Blommorna är vackra så att man tappar andan. Jag är så makalöst svag för den här glödande aprikosrosa färgen.
Glödande rosa, fast på ett annat sätt, är även 'Jubilee Celebration'. Den köpte jag i samband med ett besök på Den Engelska Trädgården på Österlen för fem år sedan. Den har aldrig riktigt tagit sig ordentligt, men mot alla odds ser den klena lilla busken riktigt frodig och fin ut i sommar. Den ska enligt utsago kunna växa till sig och bli 100-120 cm hög, så jag hoppas att den positiva trenden fortsätter.
På framsidan av huset blommar nu honungsrosen, som jag vill minnas är en 'Lykkefund'. Förvisso mindre iögonfallande, men maffig på grund av mängden blommor. Doftar gott gör den också. Vit ros mot vit husvägg låter kanske inte så smart, men i det här fallet känns det mer som vit ros mot gröna blad mot vit vägg.
Den mest växtkraftiga rosen alla kategorier är våra bröllopsrosor 'Duchesse de Montebello'. Vi har två rejäla och täta buskar i rabatten vid uteplatsen, och de har alltid levererat mängder av rosor i juni månad ända sedan vi planterade dem 2013. I år är inget undantag, och det passar ju bra eftersom det är 10-årsjubileum. Den här ljusrosa färgen är jag också väldigt svag för, för den lyser upp så fint i grönskan. Blomman på bilden här nedanför har dessutom fått fint sällskap av en mörklila självsådd akleja. Ofta är naturen själv den allra bästa trädgårdsdesignern.
Jag försöker undvika vattning så långt det är möjligt nu under torkan, men mina rosor får ändå en rejäl 10-literskanna med brunnsvatten då och då. Det vore ju förfärligt ledsamt om de kolade vippen i värmen. För mina rosor vill jag absolut inte vara utan.
