Igår grävde jag upp mitt lilla prydnadskörsbärsträd från sin vintervila i köksträdgården och satte det i en zinktunna vid verandatrappan. Här stod det en uppstammad gran tidigare, och det började kännas lite väl vintrigt. Hönsen från köksträdgården fick också komma fram på första parkett. Det är ju ändå påsk i veckan som kommer.
Körsbärsträdet verkar ha klarat sig bra i vinter. Jag längtar till blomningen! Grenarna är redan fulla av de ljuvligaste små rosa knopparna. Jag köpte det in bloom förra våren, men minns att frosten tog nästan alla blommor en natt, så i år ska jag nog vara mer uppmärksam på väderleksrapporten och täcka grenarna med fiberduk om det behövs.
Några överblivna penséer hamnade i en liten zinkhink på verandatrappan. Ytterligare ett gäng satte jag i en låda i den gamla träskottkärran som står på framsidan. De ser väldigt fjuttiga ut än så länge, men de växer väl till sig vad det lider.
Grusgången som jag renoverade förra sommaren har hållit sig bra över vintern. När hantverkarna var här med flera bilar i februari, fick de stränga förhållningsorder om att inte köra sönder den igen, hehe! Det har inte kommit upp något ogräs i gruset än, fast jag fattade beslutet att inte lägga någon ny markduk. Det verkar funka bra ändå, så länge man krattar igenom gruset då och då.
För övrigt säger vi "hej sommartid" idag. Idag är det ju också palmsöndagen, vilket inte bara innebär starten på påskveckan, utan också starten på en gammal påsktradition i min familj, där den som sover längst på morgonen får ett öknamn resten av dagen. Idag blev jag Palmoxen. Den som sover längst imorgon blir Svulten, och sedan fortsätter det med Feten, Askfisen, Skärkusen, Långlaten, Stäckukötten, Påsklåska, Ann'dagtoska, Tre'dagknös och Fjär'dagskettfjärding. (Med reservation för stavningen.) Jag är gift med en morgonpigg man, så jag lär bli allihopa...
