Det har säkert inte undgått någon att det är fössta tossdan i mass idag. Smålands nationaldag, alltså. Och är man gift med någon som talar klingande småländska, så måste man naturligtvis fira det. Bästa sättet? Massipanbakelser, så klart! Förvisso köpta i kyldisken på vår lokala ICA-butik, men goda likafullt.
Det där med dialekter är allt bra kul, för visst handlar den här dagen inte så mycket om Småland som landskap, utan mer om att smålänningar inte kan säga -r, eller för den delen det där sch-ljudet som jag själv producerar på min uppländska dialekt. För mig är den här dagen [föschta toschdan i masch] och inget annat. Jag pratar förvisso inte så mycket dialekt alls. Mer rikssvenska, om det nu finns något som heter så. Vilken dialekt pratar ni?
Man tar ju ändå varje tillfälle att fira i akt, så jag passade på att köpa en packe billiga rosa tulpaner när jag ändå var i farten. Dem arrangerade jag med det som fortfarande lever från förra veckans bukett. Det blev fint.
För övrigt kom det faktiskt några snöflingor innan lunch idag, men snön fattade nog att den inte var välkommen, för det slutade ganska omgående. Värre ska det visst bli i nästa vecka, när jag ser snöflingor på min väder-app flera dagar i rad. Men det är väl sådant man får räkna med i mars.
