I trädgården är det faktiskt ganska mycket som har blivit kvar ute över vintern, som krukor, bänkar och en och annan zinkhink. Latoxen i mig vann helt enkelt i höstas, när det var dags att plocka in grejer. Det mesta verkar ha klarat sig hyfsat bra, men jag tycker nog att Chokladpojken (jodå, det är visst en kille) tittar lite anklagande på mig, när jag går förbi. "Du lämnade mig här. Och inte ens en halsduk fick jag."
Putte i snäckdammen ser onekligen också ganska frusen ut. Vissa år sätter vi henne åtminstone åt sidan i rabatten för att kunna vända snäckdammen (som är gjord i någon slags fiberglas) upp-och-ner, men i år blev det alltså vinterbad för hela slanten. Periodvis har hon varit helt infrusen av is, stackarn.
Vid planket utanför bastustugan står det också ett helt stilleben fullt med "kvarglömda" grejer. Tänk så bra, då är det ju pyntat och klart nu när våren kommer!
Gargoylen Hilda är frostsäker, så för hennes del var det aldrig något alternativ än att stanna ute över vintern. Hon väger dessutom två ton, så man flyttar henne inte gärna i onödan. Hon har ju iallafall utsikt över en tjusigt röd kornell, som var extra tjusig mot den vita snön, då när det begav sig.
Ja, nog är jag både slarvig och lat med vissa saker. Man får bara vara beredd på att det inte är läge att gråta över saker som faktiskt går sönder. För saker går sönder. I år får jag till exempel investera i ett nytt glas till vattenmätaren.
Ikväll kastar jag mig över den nya säsongen av Formel 1-dokusåpan "Drive to survive" på Netflix. Efter de två första säsongerna är jag helt hooked, fast jag egentligen har noll intresse för bilsport. Tänk som det kan bli.
