Som om någon hade gått förbi och viftat med ett trollspö, så blommade plötsligt våra vackra Duchesse de Montebello-buskar igår eftermiddag. Det är femte sommaren sedan plantering, och även om plantorna var vackra och friska redan från början, så är buskarna extra frodiga och fina i år.
Duchesse de Montebello är en gallicaros med otroligt behaglig doft. "Citronsockerkaka" läste jag någonstans på nätet, och den beskrivningen går ju inte av för hackor. Den blommar bara en gång per säsong, men då gör den det onekligen med besked. Hela buskaget kommer snart vara översållat av ljusrosa små blommor.
Verklighetens grevinna av Montebello hette Louise Antoinette Lannes och var gift med en av Napoleons generaler. Hon lär ha varit väldigt väl ansedd vid det franska hovet och blev sedermera hovdam åt Napoleons andra fru, kejsarinnan Marie Louise. Tänk vad man lär sig av att googla, och nog är det lite kul att ta reda på storyn bakom rosnamnen (när det finns en).
Maken och jag fick rosorna av svärmor i bröllopspresent 2015, och som genom ett lyckligt sammanträffande har hon varit här på besök idag och kunde beskåda hela den härligt blomstrande prakten.
Och där går solen ner bakom syrenhäcken, björken och grannarnas hus. Jag fotar visst bara i kvällssol nuförtiden, men att fota tidigare på dagen känns ju rätt hopplöst för tillfället. Ljuset är alldeles för skarpt, helt enkelt. Tänk om det kunde svalna av lite grann, så att man kan börja jobba i trädgården på riktigt. Jag längtar efter att utöka Montecello-rabatten med lite fler fina buskar. Det skulle bli en fin inramning till uteplatsen.
