Jag har stiftat en fin ny bekantskap: Rumsmalvan, eller Anisodontea capensis som den heter på latin. En underskön skapelse, som jag faktiskt aldrig har hört talas om tidigare, trots att det tydligen är en gammaldags mormorsväxt. Jag hittade den på ett undanskymt bord med sista-exemplaret-blommor på Solhaga igår, och trots att den såg lite gulvissen och torr ut tog det tog mig ingen tid alls att inse vilken liten juvel den var. Efter lite snabbstädning på plats blev den rasande grann igen och slank raskt ner i min kundvagn. Väl hemma planterade jag om den i min allra finaste trädgårdskruka. Se så grann den är!
Jag googlade och har fått lära mig att rumsmalvan har sitt ursprung i Sydafrika. Den blommar under lång tid i omgångar med korta uppehåll, och om man ställer den ljust inomhus kan man visst få den att blomma året runt. Den kallas även rumsbjörk, eftersom bladen liknar björkens både till utseende och doft. Man kan beskära den rejält om man vill att den ska vara tät och buskig, men man kan även välja att stamma upp den till ett litet krukväxtträd. Jag gillar den buskiga och lite ostyriga varianten bäst.
Jag är redan nervös över hur jag ska lyckas få den att övervintra som krukväxt inomhus i vinter. Men var sak har sin tid. Just nu njuter jag av att ha den som sommarblomma utomhus.