Jag fortsätter att plocka buketter av luktärterna, som blommar och blommar i evighet amen. Nu blommar också de perenna luktärterna, eller rosenvial som de egentligen heter. De är också väldigt vackra, men doftar inte alls på samma ljuvliga sätt som annuellerna. Dessa har jag inte planterat själv; de har alltid funnits där.
I rabatten vid uteplatsen har jag planterat lite mer stäppsalvia 'Caradonna', som blommar så fint nu. De purpurfärgade stjälkarna är verkligen en extra bonus på den här sorten. Jag har också planterat nya plantor av anisisop 'Blue Fortune' här, för den gamla som stod där tidigare hade gett upp efter många års trogen tjänst.
För ett par år sedan satte jag några små fådda plantor av purpurklätt i den här rabatten, och sedan dess har de förökat sig rejält för varje år som går. I ensam majestät är det i ärlighetens namn en ganska tråkig perenn, men invävd bland andra växter är det silvriga och ceriserosa riktigt fint.
Lammöra och fingerborgsblomma (digitalis) sprider sig också villigt i rabatten, och än så länge låter jag dem hållas. Handen på hjärtat, hur många av er klipper av blomman på lammörat? I år lät jag den hållas ett tag, men sen kom sekatören fram. Vacker är den inte...
Våra vinbärsbuskar levererar verkligen i år. Grenarna bär mängder av bär, och vissa av dem är så tunga att de släpar i backen. Det gillar duvorna, som kan sitta på marken och äta i lugn och ro. Det får de gärna göra, för det räcker och blir över till oss allihop. Sylta och safta är inte vår grej, men maken gillar att äta dem som de är. Han kan plocka en skål och äta dem som godis. Själv är jag inte lika duktig, för jag tycker de är lite sura. Imorgon ska jag nog iallafall ge dem en chans på frukostfilen.
Idag har vi för övrigt storstädat i hela huset. Det har vi inte gjort med någon större noggrannhet sedan midsommar, så det var onekligen på tiden. Nu får det absolut bli en rejäl dusch innan sänggång, för den här bloggerskan känner sig både dammig och svettig. Over and out.