Eukalyptusvideträdet 'Hakuro Nishiki' tvärdog under den kalla vårvintern. Det har för övrigt aldrig riktigt gillat läget, eftersom det inte fick tillräckligt mycket sol där det stod. Jag googlade träd som klarar att stå i halvskugga och kom fram till att jag borde skaffa en purpurapel. Sagt och gjort. Jag drog till Solhaga Garden i Kristianstad idag och hittade precis vad jag sökte. Förvisso en som var ganska mager om bena, (för att citera en känd svensk poet), men med en jämn och fin liten krona. Stammen var dessutom lagom hög för att trädet skulle gå in i skåpet på min lilla Dacia. Nu är det planterat och klart, fast jag måste nog stötta upp det med en rejälare stör än bambupinnen som ingick i köpet.
Sorten jag köpte heter 'Royalty' och blir 3-5 meter hög. Det lär visst vara en kanadsensisk sort från 1950-talet. På våren får trädet mörkt purpurröda blommor i samband med lövsprickningen, och till hösten mörkt vinröda frukter och orangeröd höstfärg. Jag älskar mörkröda blad som kontrast mot allt grönt i trädgården. Det var ytterligare en anledning till att jag valde just en purpurapel. Jag hade blodfläder som alternativ på min önskelista, men plantorna som fanns var så himla små, så det var aldrig riktigt ett alternativ.
Solhaga är ju en fantastisk plantskola på alla sätt, så det kan hända att det slank med en del perenner och sommarblommor också. Men dem får jag visa en annan dag. Jag ska smyga in ett inlägg då och då, så att det inte märks hur mycket jag handlade, hihi!