På vår stenlagda uteplats står ett ihopplock av gamla trädgårdsmöbler kvar sedan midsommaraftonens långbordslunch. I brist på vettiga utemöbler får det vara så tills vidare, och på något sätt är det faktiskt nästan lite charmigt med alla udda stolar och de rangliga borden. Parasollet blåste omkull tidigare i sommar och knäckte en av sina träspjälor, men det syns inte så mycket och funkar faktiskt bra ändå.
Krukor och pynt stod lite huller om buller här, så igår sopade jag av stenarna och flyttade om lite grann. Den lilla gjutjärnsstatyn fick flytta ut i den nya rabatten, där jag tror den kommer göra sig bättre när plantorna har växt upp lite mer runtomkring. Den här rabatten har jag faktiskt vattnat ett par gånger sedan plantering för att åtminstone hålla liv i växterna, men nog är det bra torrt i marken.
Urnan som stod här tidigare har fått flytta upp på stensättningen. För tillfället hänger den med chokladblomman och den lilla oxalisen.
Hortenisan 'Hobella' står i skuggan av parasollet större delen av dagen och verkar trivas bra med det. Nu har hon slagit ut lite mer, men känns fortfarande väldig "otraditionell" för att vara en hortensia. Mycket vacker!
I den bortersta änden av stensättningen samlar jag flera krukor och grejer i en större grupp. Ser ni förresten vad det nya gräset växer och frodas här! Jag har faktiskt gått en runda med gräsklipparen här idag för att frisera den gröna "kalufsen" lite grann. (I övriga trädgården behövde jag av förklarliga skäl inte klippa alls.)
I de här krukorna har jag mest sådant som står på tillväxt för att sedan grävas ner någon annanstans i trädgården, som till exempel kärleksörten i zinkbaljan. I det rostiga klotet hoppas jag att min övervintrade muehlenbeckia (plättar i luften) ska vilja klättra.
Det här lilla miniträdet är en blodboks-bebis (med grannarnas gigantiska exemplar som förälder), men det verkar inte som om den har fattat det själv, för bladen är mer guldgröna än svartröda. Kanske det beror på att den är liten? Men jag tycker den är vacker precis som den är.
Där till höger har jag också en liten planta från ett valnötsträd, som kommer från en kollegas trädgård. Han plockade en liten nöt i Litauen för 20 år sedan och har nu ett jättestort träd hemma i sin trädgård. Kul med ett träd med en historia! Gyllenlacken i terrackottakrukan har hängt med sedan i våras. När jag hotar med att slänga bort den blommar den alltid om.
Ja, så ser det ut på uteplatsen nu. Känner jag mig själv rätt har jag säkert "möblerat om" snart igen, hihi!