Svärmor fyller 75 år idag och önskade sig en dag på Wanås, som ligger endast 7 km från där vi bor. Det är verkligen ett ställe som är värt ett besök, i många avseenden. Häng med, vetja!
Det finns god mat och god fika här...
... som kan avnjutas i härlig miljö, både inomhus och utomhus. Om man vill kan man ta med en egen picknickkorg att avnjuta ute i den vackra parkmiljön.
Sedan något år tillbaka finns det även ett hotell här, om man vill uppleva slottsmiljön under en längre vistelse. Det har vi dock aldrig provat på, eftersom vi bor så himla nära.
Den stora attraktionen här är dock konsten, som går att beskåda inne i en konsthall men framför allt ute i den skogsliknande skulpturparken. Här gäller det att hålla utkik både högt...
... och lågt, så att man inte missar något.
Flera av verken är interaktiva och "klättervänliga", som den här höga pyramiden.
I Yoko Onos wish trees får man hänga lappar med sina önskningar. Äppelträden har stått här i ganska många år nu och har verkligen växt till sig. Det är kul att gå runt och läsa på de där lapparna, som verkligen innehåller önskemål om allt möjligt. Jag gissar att de tas ner för varje säsong, för att göra rum för nya året efter.
Min favorit är den kissande kvinnan av Ann-Sofie Sidén. Hon är bara för härlig där hon sitter bakom en rhododendron i nerdragna brallor och flipflops. Det syns kanske inte så bra på bilden, men i verkligheten porlar det rejält! Fin utsikt har hon också.
Wanås är inget ställe där man satsar på storslagna rabatter och planteringar, men det behövs ju verkligen inte heller när naturen och byggnaderna är så vackra i sig själva.
Näckrosorna blommade iallafall nu, och kommer man tidigare på säsongen kan man njuta av de stora rhododendronbuskagen i full blom.
På en gräsmatta står överdelen till ett gammalt torn övergivet, nästan som ett litet lusthus.
Varma dagar (som idag) är det skönast i skuggan inne mellan träden. En sådan här terrasserad trappa planerar vi att göra ner till bastustugan, fast hemma hos oss blir det nog en budgetvariant med tjocka träsyllar istället för med sten.
Exakt den här bilden tar jag varje år, hihi! Men när man ser den förstår man ju varför.
Och där kom visst fotografen också med på ett hörn.😊
Så lägger vi ännu en varm semestervecka bakom oss, och enligt väderprognosen blir vecka nummer tre lika varm den. Nog för att det är skönt med sol och värme, men man känner ju en viss oro för var det här ska sluta för både människa, djur och växtlighet. Några större projekt orkar man inte dra igång heller, fast vi har ändå ganska mycket på programmet under veckan som kommer. Jag startar veckan med en sväng till Malmö.