I lördags tog jag mig en ny runda med sekatören i trädgården. Det är fascinerande att så mycket blommar, trots storm och ett par frostnätter för en vecka sedan. Höstastrarna blommar för fullt i rabatten vid uteplatsen, och jätteverbenan likaså. Jag hittade faktiskt också en och annan dahlia, som hade lyckats slå ut under veckan. I en pallkrage hade jag rosenskära, och på armeringsnätet klättrade till och med en frodig luktärt i full blom. Knips, knips. Det blev en ljuvlig helgbukett.
Det som nästan ser ut som bären på en eukalyptus är en kvist från murgrönan, som klättrar på laduväggen. På rankorna som klättrar ut över dörrarna på framsidan är det fullt av knoppar nu. Blommande murgröna är ganska ovanligt, fast i Skåne där jag bor är det ändå betydligt vanligare än längre norrut. Anledningen är naturligtvis det milda klimatet. Blomningen kommer sent på året, så att det händer nu i oktober är inget konstigt. Murgrönan blommar dock först när den den har nått sin vuxna form, och det tar oftast flera år. Jag gillar överlag den buskiga formen och de läderartade bladen som de äldre plantorna får. Och för mig gör det ingenting om blommorna inte hinner slå ut innan vintern, för jag gillar nästan knopparna bättre.
Och jo, visst var det gott med vintertid imorse. Jag lyfte på ett ögonlock 05:10 och konstaterade att jag fick dra täcket över huvudet och sova en hel timme till. Undra om man får samma sköna upplevelse imorgon, eller om man redan har hunnit vänja sig då?