Efter AW i torsdags och besök hos frisören igår eftermiddag känns det som läge för en vilsam helg. Ryggen orkar fortfarande inte så mycket, och inte jag heller för den delen. Strax före lunch dristade jag mig iallafall iväg på en liten utflykt de 300 metrarna bort till en av byns större loppisbutiker. Där stod det ett gammalt brunmålat pelarbord för 50 kronor, som spontant fick följa med hem. Jag är ju allmänt svag för småbord i gediget trä, men det hör ju också till saken att jag redan har släpat hem en mängd sådana tidigare. Kommer man hem med något nytt får man slänga ut något annat. Det återstår att se om det här hittar sin plats. Det är ju inte helt olikt det gråa pelarbordet som redan står i ett hörn ute på glasverandan. Jag kanske kan ha ett vår- och sommarbord och ett höst- och vinterbord.
Det fanns en tid i ens liv då man hade sprungit och hämtat målarpenseln på direkten, om man kom hem med ett brunmålat loppisfynd, fast de senaste åren har jag börjat ändra inställning. Brunt bryter av himla fint mot den övriga färgskalan som vi har hemma, och på riktigt gamla möbler känns det ändå mer som sent 1800-tal än som 1970-tal.
Veckans helgbukett är inte köpt, utan plockad i min egen trädgård. Från att ha varit extremt tröga hela sommaren och sensommaren blommar plötsligt dahliorna som bara den. Så dags nu, när nattfrosten hotar runt hörnet. Igår klippte jag iallafall av allt som såg fint ut, och det blev en riktigt maffig bukett.
Under eftermiddagens viloläge i fåtöljen tittade jag på SVT:s mycket sevärda serie "Vår älskade låtskatt". Den handlar om de där låtarna som har etsat sig fast i den svenska folksjälen, och som är i våra liv för att stanna. Jag har suttit och gnolat med i allt från "Sommartider" till "Stad i ljus" till "Goliat". Det blev en fin eftermiddagssiesta.
