Det fanns en tid då vi hade gullris på en ganska stor yta i trädgården här på Solhäll, men beståndet har minskat ju mer jag har grävt ut och planterat annat. Nu finns det en liten grupp plantor kvar längst ner i trädgården i den delen som fortfarande inte är vidgjord. Och vet ni vad, jag tycker att de är jättefina. Särskilt att plocka in och sätta i stora vaser och urnor inomhus. Jag har faktiskt inte så bråttom att bli av med den. Sedan den 15 maj finns dock kanadensiskt gullris med på listan över invasiva främmande arter i Sverige. Det innebär att man bör undvika att ha den i sin trädgård, eftersom den sprider sig extremt aggressivt och konkurrerar ut inhemska växter. Däremot finns det en inhemsk art som kallas "vanligt gullris", som inte är invasiv. Den gynnar biologisk mångfald och är helt tillåten att ha. Men hur vet man vad som är vad? Det är svårt att se skillnad på arterna, och därför rekommenderar Naturvårdsverket att man gräver upp alla sorters gullris med rötterna och slänger växtavfallet i brännbara sopor, inte i komposten eller i trädgårdstunnan.
- Vanligt gullris är 20-80 centimeter och växer som enstaka stänglar, medan den invasiva arten blir 1-2 meter och har ett betydligt buskigare växtsätt.
- På vanligt gullris är blomställningarna smala och upprätta med större och glesare blommor, medan kanadensiskt gullris har blomställningar som är bredare och plymliknande med mängder av små blommor.
- På vanligt gullris är bladen bredare och mer ovala och stjälkarna är gröna, medan invasivt gullris har smala lansettliknande blad och ofta rödaktiga stjälkar.
- Vanligt gullris ger intryck av att vara luftigt och elegant, medan kanadensiskt gullris är mer massivt och yvigt.
