Igår satte jag punkt för projektet med stenpartiet, och resultatet blev riktigt trevligt. Fast jag vet inte om man kan kalla det för stenparti i ordets rätta bemärkelse, för det sluttar åt fel håll och innehåller inte några alpinväxter. En rabatt med sten kanske är en mer ackurat beskrivning.
Jag har iallafall placerat ut rejält med sten, som hjälper till att skapa små planteringsfickor med öppen jord. Det ser i ärlighetens namn ganska tillrättalagt ut, men jag har mer sten att lägga ut om det behövs. Jag vill dock låta växterna komma igång och ta lite plats först. Kanske borde jag också trava lite mer sten på höjden. Det kan hända att det blir några stenar till, om andan faller på framöver. Sten finns det ju gott om, som ni kanske minns.
I framkant kantskar jag en liten "vallgrav", som jag fyllde med grus precis på samma sätt som jag gjort på andra ställen tidigare. Än så länge är gräsmattan ganska nertrampad och ful, men den växter nog till sig snart, och då blir det en fin övergång med gruset. Dessutom är det lättare att klippa gräset, när stenarna inte ligger direkt mot gräsmattan.
Perenn allium har jag funderat på länge, och nu bor äntligen två rejäla tuvor av sorten 'Millennium' i min trädgård. Den blommar i rosaviolett från juli till september och älskas av både fjärilar, bin och humlor. Just det där sistnämnda har jag tänkt lite extra på, när jag har valt växter både här och i den delen jag gjorde iordning för två veckor sedan.
Sedan tidigare har jag ju planterat både vädd och stäppsalvia. Man vill ju absolut ha många pollinatörer i sin trädgård.
Jag köpte fem höstfloxplantor på midsommarrean, som också hamnade här. De bidrar med lite knallrosa glädje mitt i den i övrigt ganska sobra färgskalan. Varför heter det höstflox förresten, när den blommar redan nu i början av juli?
Flera sorters kärleksört och mörkviolett alunrot passar också fint i ett soligt och torrt läge. Kärleksörten med de variegerade bladen och de rosa blommorna är nästan lite too much på svulstighetsskalan, men samtidigt helt oemotståndlig.
Sedan tidigare växer nävan 'Rozanne' vid foten på den döda stammen. Det är verkligen en av de mest växtvilliga perennerna i hela trädgården. Den blommar hela sommaren lång och är inte det minsta kinkig. Kan man annat än älska sådana växter? Det skadar ju inte att den är fin också.
Jag har även lagt stenbumlingar och en gruskant under rosenspirean. Det växte ändå inte något gräs där, och nu hänger hela kanten ihop ända bort till den grusade ytan vid solstolen och gårdspumpen. Stenhögen som ligger där har jag faktiskt inte grävt upp, utan den låg som kant under rosenspirean sedan tidigare, fast de hade försvunnit helt under buskarna.
På den korta tiden sedan midsommar har trädgården på baksidan alltså hunnit få sig ett riktigt lyft. Jag känner mig nöjd med resultatet, men ser naturligtvis fram emot att det ska växa till sig lite grann. Nu regnar det ute, och det känns tacksamt att slippa vattna. Det bästa med hela projektet är ändå att slippa krångla med gräsklipparen under äppelträdet och att slippa se den tråkigt torra grässvålen. Nu kommer vi ut på kökstrappan och möts av något helt annat.
Att städa bort alla stenar som blev över (vilket var MÅNGA) fick bli ett separat projekt. Det gjorde vi med gemensamma krafter idag, och det gick faktiskt riktigt snabbt. Maken fick bära alla stora bumlingar, och jag själv bar de mindre. Nu har vi ett lager att ta av bakom bastustugan. Ett gäng mindre stenar ligger kvar i skottkärran så länge, och de allra minsta har jag lagt i en korg bakom planket nere i köksträdgården. Gratis stenar är verkligen värda sin vikt i guld för en trädgårdsnörd.
Nu lovar jag att inte tjata mer om mitt stenparti. Iallafall inte på ett tag. Imorgon kanske jag hittar på något annat projekt att tråka ut er med, hihi!
