Så här en vecka in i juli, börjar en hel del att bli överblommat och det är dags att klippa ner stäppsalvian, kantnepetan och daggkåporna. Det svider alltid lite, för det är blir lite färglöst och tomt efter nedklippningen.
Det gick från det här.
Till det här. Som tur är blommar nävan på som om ingenting har hänt, ja den blommar hela säsongen. Fantastisk blomma. Och så har jag min hortensia Annabelle, den är också fantastisk.
Gult är egentligen inte min favoritfärg i trädgården, men jag vill gärna ha daggkåpa. Den är fin att ha i buketter, den är torktålig och jag gillar när den väller ut lite busigt vid stengången.
Deras blad ser lite tilltufsade ut efter min klippning, och när blommorna försvann syns det att de har haft det torrt, det är nämligen en av de perenner jag inte har vattnat något alls. Men nu efter regnet (60 mm!) tror jag att de snart kommer att piggna på sig.
Jag får alltid funderingar så här i juli, vad man egentligen skall ha i sin trädgård, som blommar nu. Det är en liten mellanperiod då det ser lite tråkigt ut. Häromdagen tog jag en tur ner till Botaniska trädgården, för där finns väl det mesta tänkte jag.
Rosor förstås, här finns massor av rosor!
Det här skulle jag säga är en sammanfattning av vad som blommade i botaniskan. Nävor, rosor, lavendel och brudslöja.
Lite annat fanns förstås också, vitpytta till exempel. De är jättesöta, men jag har haft dem förut och vet att de sprider sig ohämmat...
Så ja, lavendel kanske jag saknar i min trädgård. Rosor har jag tre men de har tagit paus nu. Men annars har jag ju min hortensia som tar för sig nu och framåt. Och snart blommar dahliorna mer och mer, och de övriga sommarblommorna och sen så kommer ännu några perenner som blommar senare.
Fast det måste inte blomma hela tiden heller, det är okej med en paus. Grönt är som bekant skönt det med.