I söndags tog jag mig ett varv i trädgården. Jag kan nästan inte minnas när jag gjorde det sist, mer än den sträcka jag går till bilen och till bastustugan. Mitt trädgårdsintresse är lika med noll under november, december och januari, men så nu i februari börjar det plötsligt spira igen. Det är likadant varje år. "Var har du varit?" undrade den gungande damen, när jag gick förbi. Helt plötsligt är hon nästan överväxt av långa rankor av murgröna, som klättrar på stammen till äppelträdet. Så coolt ändå att den har växtkraft även på vintern.
De små plåtfåglarna jag skruvade upp på planket i köksträdgården i somras börjar bli härligt rostiga, helt enligt plan. Längst har rosten kommit på sidan som är vänd inåt baksidan på planket, för den vetter mot norr. Skruven som fågeln är fäst med syns inte på andra sidan, ut mot köksträdgården.
"Ska du verkligen ha dem där?" undrade maken, när jag hade skruvat upp dem. Jajamän! Det enda jag inte gillar med dem är att jag köpte dem på Temu. Men nu vet jag bättre.
Min lilla gargoyle Hilda sitter som vanligt insjunken i djupa tankar på sin sten. I vårt hushåll är det egentligen maken som har ett intresse för fantasy, men Hilda är faktiskt inköpt av mig. Jag hittade henne på Vrigstad Antikcenters hemsida, och vi körde en liten omväg och hämtade upp henne en gång när vi var på väg till Stockholm. Mer engelsk trädgård än så blir det ju inte, eller hur?
Putte i snäckdammen vinterbadar som vanligt. Vattnet är mörkt och grumligt, med en blandning av fallfrukt och löv från päronträdet. Inte så fräscht, men Putte är inte så pjoskig. Jag längtar till sommaren, då jag får se hur min nya plantering tar sig. Bänken i bakgrunden är i desperat behov av renovering. Kanske är jag lat och skaffar något helt nytt. Jag får börja spana på Marketplace och se om jag hittar något som faller mig i smaken.
Tänk så många små kamrater jag har på olika ställen i trädgården, som bara sitter där och väntar på att jag ska hitta ut och hålla dem sällskap. Håll ut, små vänner! Jag kommer snart igen.
.jpg)
