Vem anade att den 4 februari skulle bli så hjärtskärande. Mitt hjärta blöder för Örebro. För mina yrkeskollegor på Komvux och deras elever. För de som aldrig kom hem från skolan idag. För de som kom hem i spillror. För de som fortfarande kämpar för att hålla sig kvar. För familjer som aldrig mer blir desamma. Hur kunde det bli så?
Related Posts :
Det vankas stormDet vankas storm om ett par dagar, och jag inser att det nog är läge att börja plocka in parasollet. Det är förvisso inte uppfällt och står … Read More...
Skummad mjölkHur det går med min mjölkskummare? Jo tack, alldeles utmärkt. Jag är fortfarande den första att tillstå att det är kökets utan konkurrens me… Read More...
Trävagga och ljusstakarJag var lite loppissugen efter lunch och pep iväg till Lönsboda, där det ibland finns hela fem olika loppisbutiker som håller öppet samtidig… Read More...
Höst och några trädgårdsfunderingar
Jamen då var vi inne i oktober då. September bara rusade förbi på något sätt, och ändå innehöll den ganska mycket, eller extra allt kanske,… Read More...
HelgkänslaJag har som bekant ett konstigt sätt att varva ner på fredagseftermiddagarna. Den riktiga helgkänslan infinner sig först när jag har städat … Read More...
