Jag älskar att måla, och då menar jag inte målning av det konstnärliga slaget, utan det mer hantverksmässiga. Ofta är det inte så himla noga vad jag målar. Jag tittar mig bara omkring och hittar ett lämpligt objekt att ge mig på, och sedan går jag ner i källaren och ser efter vad som finns i hyllan med färgburkar. För någon vecka sedan roade jag mig med att måla om en vit loppiskruka med 'Övedsgrön' linoljefärg. Inte för att jag hade någon som helst plan för var någonstans jag skulle ha den, eller om jag skulle ha den någonstans överhuvudtaget, utan mest bara för att jag längtade så himla mycket efter att måla något. Att sitta där och kludda med penseln är nästan lite meditativt för mig, och jag kan drabbas av något som nästan liknar målarabstinens om det går för långt mellan tillfällena.
