Varje gång jag ser en benved i höstskrud, så tänker jag att vi absolut borde ha en i vår trädgård. Resten av året är det kanske en ganska intetsägande buske, men de där små karminröda örhängena som hänger och dinglar från grenarna på hösten är verkligen en makalös syn. I lördags hände miraklet: Helt plötsligt insåg jag att vi faktiskt har en!
I buskaget vid den södra tomtgränsen står den. Hur i allsin dar kom den dit? Inte för att jag hänger i den delen av trädgården dagligdags, men jag kan nästan svära på att det aldrig har funnits någon benved där tidigare. Eller så har den legat i träda, och så bestämde den sig för att vakna till liv i år. Jag tackar iallafall och tar emot. Jag kan nästan inte se mig mätt på de där små juvelerna. Kan man hänga dem i öronen, tro?