För första gången i mitt liv äger jag en diskmaskin. Vi har aldrig haft någon i mitt föräldrahem heller, men efter bara ett par veckor måste jag säga att det är helt livsrevolutionerande. Husets två invånare är nämligen ganska lata när det gäller hushållssysslor till vardags, men nu står det iallafall inte odiskad disk på diskbänken. Jag kan bara undra varför vi inte skaffade en för länge sedan.
Vår modell är bara 45 centimeter bred, men det är väldigt lagom för två personer. (Stekpannor och plåtar diskas fortfarande för hand.) Jag brukar gå och klappa lite på den om kvällarna och tala om för den hur välkommen den är hit. Första gången vi körde den blev jag helt gobsmacked när jag insåg att disktiden tickar ner digitalt som ett litet hologram på golvet. Jag gapade nog lika stort som någon som såg en bil för första gången i slutet på 1800-talet, hihi! Sen kände jag mig plötsligt väldigt gammal. Jag hänger inte med i utvecklingen längre...
För övrigt kom en av Åraslövs montörer på återbesök idag för att montera återvinningskärlen på utdragsluckorna under vaskskåpet. Han hade även med sig de knoppar vi egentligen hade beställt, men när han hade skruvat upp en på prov, så bestämde jag på stående fot att vi ska behålla de andra istället. Den enda skillnaden var egentligen färgen på metallknoppen i mitten, men helhetsintrycket blev faktiskt bra mycket snyggare med antikborstad mässing än med tenn. Tänk vilken tur att det blev fel från början, hihi!
