Corona är onekligen en erfarenhet man gärna hade klarat sig utan. Både maken och jag har varit mer eller mindre däckade här hemma på Solhäll de senaste 10 dagarna, och det känns att det är en bra bit kvar innan vi är på banan igen. Vi är dock glada och tacksamma över att det inte har gått längre än att vi fortfarande kan hantera det hemma. Glada och tacksamma är vi också över alla fina hälsningar om god bättring här på bloggen. Det värmer verkligen i hjärtat!
Det är nästintill chockerande att inse hur långt våren plötsligt har kommit, medan jag har varit sängliggande. Grönskan har fullkomligt exploderat, och rabatterna är plötsligt fulla av blommande lökväxter och perenner som har växt sig stora. Jag gick ett varv runt huset idag och kände hur våren fullkomligt fyllde mina ömmande lungor. Nu längtar jag verkligen efter att få vara i min trädgård! Och att komma igång med bloggandet snart igen. Det måste ju vara ett friskhetstecken så gott som något.
