Jag går i motsatt riktning från den rådande trädgårdstrenden och odlar mindre och mindre ätbart i min köksträdgård för varje år som går. Det beror inte på att jag inte gillar grönsaker, för det gör jag, utan på att jag helt enkelt är för lat. Jag orkar inte hålla på att vattna och gallra och göda och fjäska. I år har jag till exempel bara tomater i växthuset.
Vi har skördat några enstaka tomater, men i övrigt är allt väldigt försenat. Det kan ju i och för sig bero på att jag sådde fröna väldigt sent, och sen var jag inte direkt på hugget med att plantera om dem i tid heller. Jag får dessutom erkänna att de har blivit väldigt styvmoderligt behandlade i sommar, med alldeles för oregelbunden vattning och gödning. Vi har ju liksom varit upptagna med annat.
Annars tycker jag som vanligt mest att det är roligt att använda växthuset som mitt lilla potting shed (planteringsbod). Här förvarar jag krukor, flaskor med gödning, material för uppbindning, saxar, blompinnar och annat som man ändå kan behöva i en köksträdgård. Jag är den första att erkänna att jag inte är någon trädgårdsmästare. Snarare en trädgårdsscenograf. För mig är det viktigaste med trädgård att skapa mysiga miljöer, som jag trivs att vara i. Och jag trivs faktiskt i mitt lilla växthus. Allra mysigast är det att vara här inne när regnet smattrar på glaset.
Jag har tomater i ett par pallkragar också. De har mer jordmån runt "fötterna" och har kommit minst lika långt (eller kort) som de inne i växthuset. Nu ska det ju iallafall bli riktigt soligt och varmt en vecka framåt, så förhoppningsvis sätter det lite fart på tomatskörden både inne och ute. Och redan ikväll ska den lata bloggerskan hjälpa sina plantor på traven och vattna lite...
