Jag unnade mig en semesterdag igår, för att hänga lite med min sportlovsledige man. Redan på förmiddagen styrde vi kosan mot Båstad, som ligger lite drygt en timmes bilresa från "Glesbygd". Västkusten bjöd på soligt men kallt februariväder. Jag hade tagit med mig kameran, men upptäckte ganska omgående att jag hade glömt kvar batteriet på laddning hemma. Suck... Mobilkameran fick hoppa in från avbytarbänken.
Vi lunchade på Restaurang Sand, där de alltid har så fräsch salladsbuffé. Dagens rätt var picanha, som är en supergod kötträtt från Brasilien. (På svenska heter det visst grillat rostlock) Vi provade det när vi var i Madrid i höstas, och det var lika gott den här gången.
Centercourten vid Hotell Skansen, där Båstad-tennisen spelas varje sommar, lyste verkligen färgstarkt i solskenet. Det känns så kul att den ligger inklämd mitt inne på hotellområdet, utan någon form av staket eller murar runtomkring. Jag gav mig på att posera som Serena Williams, men den bilden besparar jag er, haha!
Sen körde vi vidare mot Torekov, där vi checkade in på Hotell Torekov för ett dygn med spa och god mat.
Vi har bott här ett par gånger tidigare, men det var första gången vi fick ett grönt rum! Nyrenoverat på hotellet eller bara en lycklig slump? Maken anade nästan en konspiration, när han fick se alla kuddar i sängen, hihi!
Sen väntade en hel eftermiddag på hotellets fina spa-avdelning, dit jag inte ville ta med någon mobiltelefon. Att koppla av och att koppla ner är ju liksom hela poängen med varför man åker på spa. Det blev iallafall både varma bad inne och varma bad ute, och en tupplur i en korgstol med utsikt över Kattegatt. Lovely! (Fast jag lyckades visst med konsttycket att ligga i samma position aningen för länge, för min rygg protesterar lite idag... Så kan det gå när man latar sig för länge.)
I huvudbyggnaden på hotellet fanns det en "bokvägg", skapad av antika böcker accompagnerad av ett gammalt strykjärn, en liten koffert och några antika apoteksflaskor. Så himla läckert! Ett sånt här arrangemang hade man ju lätt kunnat tänka sig att göra hemma.
Det blev trerätters middag på kvällen, med tartar, havsöring och en maffig chokladefterrätt, och efter en rejäl frukost med ägg, bacon och belgiska våfflor, var det dags att "rulla ut" för den här gången. Hej då, Torekov! Vi kommer säkert igen.
Hemresan gick via bland annat Ängelholm, där vi sprang på den sorgligaste lilla statyn ever. "Cykelhjälm, knäskydd o flytväst, men vad hjälper det mot ensamhet" av skulptören Jonas Högström. Jag grät nästan en skvätt, så ledsamt...
Vi hann klämma in mängder av antikställen och loppisar på vägen hem, men det får bli ett eget inlägg framöver.
