Nämen alltså. I torsdags var det ett sånt fantastiskt väder. Jag tog en lunchpromenad, som blev lite längre än jag hade tänkt mig, för vädret var så underbart så det tog andan ur en.
Det var stilla, och kanske fem minusgrader, men solen sken så det värmde lite i ansiktet.
Själen värmdes också, dels av det vackra vädret och av hur fint vi har det i vår stad. Det är lätt att bli hemmablind, men jag tänker ofta på hur vackert det är här där jag bor. Visby är en fantastiskt vacker stad, det kan man inte säga annat. Och det gäller alla årstider.
Domkyrkan, Sankta Maria, vilket bygge!! Hur kunde de bygga så för 800 år sedan, ja man fattar liksom inte?
