Lördag och strålande februarisol har verkligen väckt livslustarna i en. Vi tog en liten promenad på förmiddagen, men efter lunch kunde jag inte hålla mig längre, utan hoppade i trädgårdskläderna och begav mig ut i trädgården. Efter en runda runt huset, då jag plockade bort vissen ljung och granris, hamnade jag nere i köksträdgården. Det har blivit något av en rutin att alltid påbörja vårstädningen där, för det känns så lagom att börja med ett avgränsat område. Fast gott om grejer att röja bort fanns det ändå, för jag stängde i princip bara grinden och gick därifrån i början av oktober.
Jag är långt ifrån klar, men nu är det iallafall lövfritt och uppstädat runt växthuset, vars insida fortfarande är full av grejer som står inställda på vinterförvaring. Ni ser ju att jag inte ens tog ner klätterstöden för luktärterna i höstas, men de ser ut att ha klarat sig bra i vinter och går nog att återanvända utan problem. Flera av pallkragarna sjunger dock på sista versen och behöver bytas ut. Jag får skriva upp det på listan över köksträdgårdsprojekt, som börjar bli riktigt lång nu. Det är mycket jag vill göra om här nere, och i år får nog bli året då det faktiskt händer.
Min samling zinkvattenkannor blev också kvar ute hela vintern, fast de är enbart till lyst, så det gör inte så himla mycket om de inte skulle hålla vatten. De fick byta plats idag och har hamnat i den inhägnade hörnan utanför växthuset. Om man har en samling av något, så ska man ställa allt på samma ställe. Det blir helt klart maffigast så.
En samling gamla zinkhinkar har jag också, och jag gjorde likadant där och ställde alla på rad. Jag planterade jordgubbsrevor i dem förra sommaren, i brist på annan plats att sätta dem på. Om de tar sig, ska jag nog plantera om dem i en pallkrage senare i vår. Problemet är bara att pallkragarna redan är fulla av rhododendronbuskar (fem stycken!) och annat som ska planteras ut i trädgården på sikt. "Staketet" framför växthuset är en gammal pall som glasväggen till vår dusch levererades på. Den satte jag här som en tillfällig lösning för 5 år sedan, och sen blev den kvar. Att ersätta den med ett finare litet staket kanske också får åka upp på den där att-göra-listan, fast jag tycker faktiskt att det har sin charm i all sin klumpighet.
Vilken lycka att få vara ute och greja i trädgården igen. Tre och en halv timme var jag ute idag, och jag njöt av varje sekund. Sen hann jag knappt ut ur duschen förrän träningsvärken började sätta in, så vi får väl se hur mycket jag njuter imorgon, hihi! Men då ska det bli regn, så jag får väl helga vilodagen och ta det lugnt.
