Februaris allra första dag har varit riktigt blåsig. Förvisso inte lika dramatiskt som på andra ställen i Skandinavien, men tillräckligt. Sotaren kommer på besök till Solhäll imorgon, fast stegen har vi inte vågat ställa upp mot husväggen än, för då hade den garanterat blåst omkull. Vi får väl hoppas att det mojnar tills imorgon. Den lilla damen i gungan i äppelträdet lever iallafall livets glada dagar. Mellan varven sitter hon i rena rama slänggungan. "Tjohooo!" hör vi henne ropa i vindbyarna.
Det känns smått ofattbart att det redan är februari. Att tiden går snabbt känns det som att jag tjatar om i vart och vartannat inlägg nuförtiden, men att februari är föredömligt kort är inget jag lider av direkt. I min bok är det nämligen den näst tråkigaste månaden på hela året. Fast i år blir det ju tragiskt nog en extra lång februarimånad, eftersom det är skottår. Jag googlade just för att försöka begripa hur den där matematiska uträkningen går till, men min humanisthjärna gav upp ganska omgående. Bättre att bara finna sig i att det är så. Nu är vi hur som helst en månad närmare våren. Halleluja!