Redan när jag såg väderprognosen tidigare i veckan, började jag planera för att kunna flexa ut tidigare idag och låta startskottet gå för trädgårdssäsongen 2026. Strax efter 13 var det äntligen dags. Jag grävde fram trädgårdskläderna nere i källaren och begav mig ut. Fokus låg egentligen mest på att börja städa av runt huset, där det fortfarande ligger rejält med synliga rester från höstens takrenovering, men det gick liksom hand i hand med trädgårdssysslorna jag ändå behövde göra. Som vanligt gav jag mig själv ett avgränsat beting: Att börja med att snygga till på baksidan.
Jag räfsade ihop bitar av gammal takspont och isolering och samlade ihop tappade skruvar och avklippta spillbitar av takplåt. Större delen av tiden låg jag på alla fyra och plockade. Tur att man har knäskydd på brallorna. När skräpet var bortplockat och uppsorterat klippte jag ner perenner, ansade lite på ölandstoken vid källartrappan, räfsade löv och krattade till gruset. Lavendeln lät jag vara, för vi har haft fem minusgrader de senaste nätterna, och det är ju dumt att chansa.
Källartrappan var värst att städa, för där låg det drivor av skräp under ett tjockt lager nedblåsta höstlöv. Fast det gick ju ganska geschwint ändå. Jag sopade ner allt till bottenplattan och skopade upp allt därifrån. När jag var klar med det jag hade bestämt mig för att göra, belönade jag mig själv med att ställa iordning lite grann. Fast något riktigt vårpyntande är det ju inte riktigt tid för än.
Tre timmar var jag ute, och jisses vilka ljuvliga timmar det var. Och välbehövliga för både kropp, knopp och själ. Ikväll däckar jag väl av syrechock, men jag hoppas redan på nya trädgårdstimmar imorgon. Det finns fortfarande gott om städning kvar att göra, så jag får väl fortsätta runt hörnet på södersidan.