Efter många års bloggande, inser jag att historien upprepar sig, så även mina blogginlägg. När året är nytt skall det först pratas väder, eller rättare sagt oväder för året brukar ju börja med det. Sen följer ett inlägg om tulpaner. Check på det! Och nu har vi kommit fram till det obligatoriska krukväxtinlägget.
För det är ju så, när decembermyset med gran, kvistar och hyacinter försvinner så ekar det plötsligt så tomt. Var har alla krukväxter från i höstas tagit vägen? Nåja, en hel del finns kvar, de brukar överjula (kom jag just på ett nyord där? Alltså övervintra fast bara över julen) på övervåningen, men även när jag flyttat ner dem som skall ner, känns det ändå lite tomt. Så en sväng till Växthuset Linds blir det allt, ja inte mig emot!
Sen får jag beklaga sorgen i förskott, för den arma stackars Monsteran som blev utvald att hamna i min korg. Jag vet inte vad det är med mig och monsteror, som enligt alla artiklar skall vara en av det mest lättskötta växter... men hemma hos mig går de tyvärr en säker död till mötes. Men det sista som lämnar människan är hoppet, och jag ger mig inte, för jag tycker de är så fina. Nu gav jag den här lite extra kärlek när jag kom hem med den, den fick ny större kruka och ny jord, ja vassego lilla vän. Jag vill dig väl skall du veta, och jag hoppas vi kan bli kompisar...
Och den förra, som jag hade fått flytta upp på övervåningen över julen, klarade sig alltså inte, så den fick gå i komposten. Tre blad var dock ännu fina, så de klippte jag av och satte i vatten, som snittblommor. Och vem vet, kanske det blir rötter, jag planterar dem och så får jag ett exemplar som växer sig stor och stark och håller i massor av år. Dream on.
