Jag har samma nyårslöfte varje år: Att försöka läsa minst 12 böcker under året som kommer. De senaste åren har jag misslyckats fatalt med det där löftet, och 2024 var tyvärr inget undantag, för då blev det bara ynka fem böcker. Varför blir det så? I hela mitt liv har jag identifierat mig som en läsande människa. Jag ÄLSKAR verkligen böcker och kan inte gå in i en bokhandel utan att shoppa loss. Bokmässan ska vi inte ens prata om. Och jag VILL verkligen läsa böckerna jag köper, men sen kommer det en massa annat emellan. När man är trött är det lätt gjort att man fastnar i slöscrollande på mobilen eller i någon film eller serie på Netflix istället. Men både jag och min hjärna saknar verkligen läsningen, och jag känner att jag vill hitta tillbaka till den. Därför började jag 2025:s första dag med att avsluta 2024:s sista bok: "Stacken" av Annika Norlin.
Jag köpte den här boken redan under sommaren och påbörjade den under hösten, men trots att jag tyckte väldigt mycket om den redan då blev det en onödigt lång läspaus under flera veckor. Igår tog jag upp läsningen igen och fastnade helt i berättelsen. I händelsernas centrum står en grupp människor som av olika anledningar har valt att leva tillsammans i ett slags kollektiv - likt myror i en stack - helt utanför samhällets ramar. Var och en av dem bär på en egen historia och fyller en egen funktion i gruppen, och precis som i en myrstack finns det en "drottning" som styr med fast hand i bakgrunden. En dag dyker "en utanförs" upp och tar sig in i gruppen, och plötsligt omprövas både roller och värderingar. Berättelsen är som en blandning av en skröna och en norrländsk version av Alex Garlands "The Beach". En mycket läsvärd bok, vars karaktärer jag kommer bära med mig ett bra tag framöver.
Tolv böcker under 2025, - det borde jag väl ändå klara? Jag har redan påbörjat den första boken, som blir "Innan kaffet kallnar" av den japanska författaren Toshikazu Kawaguchi. Den verkar lovande, och jag tänker att det är taktiskt smart att börja med en bok som inte är så tjock. Kanske avinstallerar jag en del mobilappar ett tag framöver också, för att inte fastna i det där slöscrollandet som egentligen inte tillför så mycket av kvalitet i ens vardag. Eller så bara bestämmer jag en dedikerad lästid varje dag, så att jag får in en rutin. Det blir lite som att gå på gym, fast för hjärnan. God knows I need it...
Related Posts :
Pensel och sekatörDet har varit en ljuvlig kväll i "Glesbygd". Jag åt en snabb macka till middag, och sedan drog jag på mig lite mer oömma kläder och traskade… Read More...
Förändringar på gångPlötsligt händer det... Ingen minns säkert det här, men jag hade ju planer för min trädgård på baksidan, att jag ville ha ett slags spaljést… Read More...
HagtornVi har en självsådd hagtornsbuske, som har stuckit iväg på höjden och blivit ett träd. Dess grenar växer ihop med kronan på ett av mirabellt… Read More...
Torkade hortensior, och punktliga hantverkare
I helgen har jag haft trädgårdsgöra, jag har grävt upp en del, och klippt ner en del. Allt för att ge utrymme åt hantverkare nummer två*, s… Read More...
UtflyktsdagFörsta september har varit en riktigt skön sensommardag i Skåne. Min lundaväninna och jag hade bokat in dagen sedan tidigare för vår traditi… Read More...
