Min egen valborgstradition

Varje år tänker jag att det vore trevligt att gå ner till ån och titta på valborgsfirandet. I vår by tänds  alltid brasan på en flotte som flyter ute i ån, och det låter ju onekligen som en ganska tjusig upplevelse. Men om det är det vet jag faktiskt inte, för jag har inte varit där en enda gång på alla 12 valborgsaftnar vi har bott på Solhäll. Framåt kvällskvisten, när jag ligger i mysbrallor i soffan och gottar mig, ändrar jag mig nämligen alltid och väljer att stanna hemma istället. Fast det är ju också en fin tradition, hihi!


Årets valborg firar jag iallafall med en liten trädgårdsrunda innan jag hamnar i soffan. I "midsommarrabatten" blommar nu min första 'Apricot Foxx'-tulpan. Den är ju riktigt tjusig i färgen, får jag säga. Förhoppningsvis blommar dess kompisar också snart. Längs husväggen på framsidan är det däremot blåaste blått som gäller, då alla spanska klockhyacinter blommar. Jag har inte satt lökarna själv, men väckte dem nog till liv när jag grävde upp den då helt igenväxta rabatten för en sisådär 11 år sedan. Blommorna blir fler och fler för varje år.


På verandatrappan är saxifragan verkligen en färgklick; i synnerhet som nu i kvällssol, då den verkligen lyser härligt chockrosa. Jag älskar kombinationen med björkris och plättar i luften, som naturligtvis är en skapelse från byns finaste lilla blomsteraffär. 


Och imorgon är vi lediga. Så ljuvligt! På förmiddagen klämmer jag in en gårdsloppis här i närheten, men sen hoppas jag på trädgårdsväder resten av dagen. Ingen riktig ledig dag utan jord mellan tårna! Och jag brukar inte ens behöva gå barfota för att lyckas med det konststycket...

Subscribe to receive free email updates: