"Vi måste flytta på Hilda," sa jag till maken så sent som för någon vecka sedan. "Nu syns hon ju inte alls." Vår charmiga lilla garden gargoyle satt nämligen helt gömd bakom ett hav av ormbunkar, som har växt sig maffigt höga under sommarens myckna regnande.
Men så när vi kom ut från bastun i fredags, satt hon plötsligt där och kikade fram mellan ormbunkarna. Bladen hade förts åt sidan som gardiner. Säkert av henne själv. En sådan klurig liten filur.