IRL (in real life) ha jag vistats i Östergötland de senaste två dygnen. Det har ju blivit något av en tradition att jag följer med maken till Linköping under Kristi Himmelsfärdshelgen. Han och vår kompis J med tonårsdotter M (tillika vår guddotter) hänger på spelkonventet LinCon på universitetsområdet i två dagar, medan jag drular runt på stan på egen hand. I år blev det både tid för shopping och vilsamt häng på hotellrummet för min del. Det känns faktiskt riktigt lyxigt att vara där helt inkognito och kunna komma och gå som jag vill. Linköping är ju en väldans trevlig stad, så det känns som ett kärt återseende år från år.
När vi hade checkat ut på förmiddagen idag, så tog vi en liten omväg via Vadstena på vägen hem. Jag var där på barndop en gång för nästan 30 år sedan, men minns inte så värst mycket. Idag körde vi runt och tittade lite, och nog får man säga att det är en väldigt fin liten stad. Vadstena slott uppfördes av Gustav Vasa på 1500-talet och fungerade som försvarsanläggning från början. Onekligen en maffig byggnad.
Vi tittade in i Klosterkyrkan när vi ändå var i krokarna. Här finns relikerna efter den heliga Birgitta, som också var den som gav instruktioner om hur kyrkan skulle byggas. Nog känner man historiens vingslag här. Mest berörd blev jag dock av Lilla hjärtat Esmeraldas minnessten, som är placerad utanför kyrkan. 💚
En av anledningarna till vår lilla omväg var att jag ville besöka Vadstena Antik, som jag följer på Instagram, och det gjorde vi också. Det här är verkligen en antikaffär helt i min smak, med så mycket fint att titta på. Några större inköp blev det inte, men jag fick med mig några småsaker hem som jag får visa en annan dag.
Strax före 17:00 svängde vi in hemma på uppfarten, och som vanligt känns det vansinnigt skönt att vara hemma igen. Skönast av allt är vetskapen om att vi har hela söndagen på oss att "landa" efter resan. Imorgon ska jag nog inte gå utanför grindhålet överhuvudtaget.