Vi vaknade till snö, minusgrader och strålande sol. Förvisso inte så mycket av den förstnämnda varan, men tillräckligt mycket för att man skulle bli lycklig. Tillvaron blir ju så mycket vackrare med lite vit inramning. För min del får det gärna vara snö hela vintern, men det är vi ju inte så bortskämda med i Skåne. Inte ens här uppe i "Norrland", som ändå brukar räknas som "Skånes kylskåp" vintertid.
Maken åkte med mig ut i en närliggande skog för att plocka lite mossa. Det gick bra, minusgraderna till trots. Det kändes skönt att ha sällskap i skogen, för vi har ganska mycket vildsvin här i krokarna, och man såg att de hade bökat runt mellan träden. Stadsjäntan i mig känner sig dessutom fortfarande inte helt bekväm ensam ute i vildmarken, hihi! Maken däremot är en riktig skogsmulle i hjärta och själ, så han var inte svår att övertala att följa med.
Vi svängde inom mataffären på vägen hem, och där passade jag på att köpa ett par granatäpplen. Bäst att passa på medan det finns fina exemplar kvar, för när december väl drar igång brukar de ta slut. Är inte detta den i särklass vackraste frukten, så säg? Och det i särklass vackraste adventspyntet.
Mosspyntandet får vänta till nästa helg, men nu är jag iallafall utrustad med material. Kanske tar jag mig en sväng till Blomsterlandet eller Solhaga imorgon, så är jag helt redo att stanna hemma och greja nästa helg. Första advent är ju den bästa helgen på hela året!