Idag är en sådan där dag när jag inte har mycket vettigt att komma med. Vad gör man då? Jo, man tittar bakåt i tid. Vad har hänt den 21 november tio år bakåt i tid på Fröken Gröns blogg? Låt oss ta reda på det.
Den 21 november år 2022 kom det visst snö på kvällen. Förvisso blötsnö, men tillräckligt för att skapa lite vinterkänsla. Mysigt ändå. Jag pulsade till kören och njöt av vår vintervita backe. Solhäll ligger i mörkret till höger på bilden. Man anar att det lyser köksfönstret.
2021 grejade jag som bäst med att förbereda årets adventsljusstake. Det blev oasis och kuddmossa i en gammal ostform, som jag precis hade köpt på antikaffären på Färlövs prästgård. Då var det en vecka kvar till första advent, men i år är det ju längre än så. Jag har inte ens hunnit börja fundera på årets variant än.
2020 var dagens datum en gråmulen lördag, då vi köpte surdegsbröd till lunch nere på caféet i byn. (En tradition redan då, och faktiskt även tidigare än så.) Vi hade levt med coronarestriktioner större delen av året, och man började onekligen känna sig både instängd och världsfrånvänd. Julkänslan kom lite på skam, men jag ägnade mig iallafall åt lite adventspyssel för att försöka liva upp den trista tillvaron lite grann. Om jag inte missminner mig var även den lilla flätade korgen ett fynd från Färlövs Prästgård.
2019 tillbringade jag dagen på Malmömässan ute i Hyllie, där Skolinspektionen höll en heldagskonferens på temat vuxenutbildning. Det låter kanske inte så upplyftande, men jag minns att det var väldigt intressant. Jag slank inom köpcentret Emporia på vägen tillbaka till tåget, men lyckades faktiskt med konststycket att komma därifrån tomhänt. Jag passade på att njuta lite av storstadens glittrande ljus, men var som vanligt vansinnigt nöjd när jag fick åka hem till stillheten i "Norrland" igen.
2018 gjorde jag mest ingenting. Det var en vardagkväll, och jag lufsade runt i fårskinnstofflor och drack Proviva jordgubb. Ja, det var väl det. Nyponet på bilden hade nog ingenting med någonting att göra, men det var ju iallafall vackert att titta på.
2017 visade jag upp min senaste loppisskörd. Alla saker på bilden har jag faktiskt kvar, fast de står utomhus (mjölkkannan), i ladan (glasflaskorna) och i källaren (eldskyddet).
2016 höll jag visst också på och adventsstökade. Jag hade visst varit på Blomsterlandet och handlat lite växtfägring. Gul kruka kändes kanske inte så årstidsanpassat, men ibland måste man ju få testa något nytt. Hyllan ovanför kökssoffan var en annan då, och köket var för övrigt helt orenoverat.
2015 grejade jag om lite på tallrikshyllan i gröna rummet, och samlade sedan alla mina hemmaspraymålade ljusstakar på det lilla vita bordet. De där ljusstakarna låg för övrigt i loppiskassarna jag körde iväg med i lördags. Inte för att jag inte tyckte om dem, men jag har inte använt dem på över fem år. Då kan det ju onekligen vara dags för lite "kill your darlings". Kanske kan de glädja någon annan nu.
2014 kändes dagarna som en evighetsspiral bestående av måndagar och fredagar, och det kan man ju känna igen även nu. Mysbrallor, texmex och TV stod på schemat, som så många fredagar både tidigare och senare. Varför ändra på ett vinnande koncept, liksom? Bilden tror jag för övrigt var tagen i en trappuppgång på ett hotell i Köpenhamn långt tidigare, men den passade ju in som illustration av temat för dagen.
2013 hade både bilen och jag fått vinterskodon på fötterna under dagen. Mina var köpta på rea på nätet, och nu när jag ser dem så minns jag att det var de skönaste och mest praktiska vinterskor jag någonsin har haft. Och visst var de faktiskt lite roliga också?
Ja, vips så har det alltså gått 10 år, och som vanligt sitter man här och undrar vad som hände. Fast rent matematiskt så utgör ju ett decennium en mindre del av ens liv för varje levnadsår som går. Det fattar till och med jag, fast jag är humanist...