Igår packade jag in tre knökfulla papperskassar med grejer och körde till en av våra lokala välgörenhetsloppisar. De innehöll allt ifrån avlagt porslin till tidigare loppisfynd till gammalt julpynt. "Skönt att bli av med lite prylar", tänkte jag när jag körde dit. Men när grejerna var avlastade och inlämnade till personalen bytte min skruvade hjärna inställning, som så många gånger förr: "Vad bra! Nu är det ju helt OK att komma hem med nya saker!" Och det gjorde jag naturligtvis...
Jag är svag för gamla medicinflaskor och köper dem gärna om de är billiga och av mindre modell. De är så himla fina att ställa i det gamla franska vitrinskåpet i badrummet. Inte för att de fyller någon som helst funktion, men jag gillar känslan av att det är som ett gammalt läkarskåp. Vad är då krystallos? Svenska Akedemins ordbok ger följande svar: "Kem. o. farm. det i vatten lösliga natriumsaltet av sackarin (användt ss. sötningsmedel istället för socker)." Så nu vet vi det.
Kopparfatet på fot med handtag tänker jag kan bli jättefint på gottebordet till jul. Det har ett så vackert etsat mönster på insidan, som är som en krans av eklöv och ekollon. Kulorna är ett halsband och ett armband, som jag köpte enbart för den vackert äppelröda färgens skull. Kanske klipper jag upp dem och trär om dem till en enda lång girlang, eller så kanske jag använder dem som smycken för att pigga upp någon svart tröja i jul.
Nu har alla julprydnader kommit fram i loppisbutikerna, och jag älskar att rota runt och se vad jag hittar. En handgjord halmkrans kan man ju alltid hänga någonstans. Vill man köra den naturella stilen kan man ju alltid ta bort bandet. På husgerådavdelningen hittade jag tre fyllningsrör som man egentligen ska använda till korvtillverkning, men på Solhäll får de tjänstgöra som ljusstakar i flaska. Det lilla röret passar utmärkt för ett julgransljus, men någon passande flaska till det har jag inte hittat här hemma än. (Läs: Jag har inte orkat leta.)
En rejält stor och tung sockertång slank ner i kundkorgen, mest för att den var så himla vacker. Den kan få ligga i en fönsterkarm eller på ett bord och bara vara fin. Jag är ju allmänt svag för gamla bruksföremål och tycker att de har ett stort estetiskt värde.
Ett fint kuddfodral i linne med alldeles lagom julig färgskala ska få sitta på kudden i stolen på verandan i jul. Just nu är tyget lite noppigt, men det ska jag nog kunna råda bot på med min fiffiga batteridrivna noppborttagare. Fodralet kostade bara 10 kronor. Jag hade kunnat betala bra mycket dyrare pengar för det, om jag hade hittat det nytt i butik, för jag tycker det är jättefint.
Var det inte fina fynd, så säg? Sammanlagt kostade mig allt strax över 200 kronor. På loppisarna i min del av världen kan man verkligen fortfarande fynda. Och jag har redan ställt en ny tom papperskasse att lägga ner nya saker att skänka bort i. Vad gör man inte för att hitta ursäkter för en ny loppisrunda inom kort, hihi!