Klockan 18:00 varannan tisdagkväll och varannan torsdagkväll kommer det ett SMS från renhållningsbolaget med en påminnelse om att det är dags att dra ut soptunnorna till tomtgränsen för tömning morgonen efter. (Ja, varannan onsdagkväll under sommarhalvåret med för den delen, för då är det trädgårdstunnan som ska ut.) I vår kommun har vi fyrdelade sopkärl för att kunna sopsortera så mycket som möjligt, och fördelat på två tunnor blir det åtta olika fack. Det är verkligen superbra. Inomhus har vi sopsorteringsfack under diskbänken för matavfall, brännbart, metall och plastförpackningar. Kartong brukar vi slänga i en papperskasse ute i smatten, och här ute står också en stor korg som vi slänger glas och större saker i och sedan sorterar direkt ute vid tunnorna. Många olika kärl att hålla reda på alltså, men jag tycker faktiskt att det fungerar jättebra.
Vi har våra sopkärl stående lite halvgömda i buskarna i hörnet på framsidan av ladan och måste dra upp dem till grindhålet varje gång det är hämtning, så det är himla bra med det där SMS:et som påminner oss om det.
Om vi kommer till skott och fixar till uppfarten i framtiden, så tänker vi oss nog en smidigare lösning. Vi blir ju inte yngre precis, och när det är snö på vintern är det inte helt lätt att dra de där tunnorna över hela uppfarten. I synnerhet inte om vi inte har hunnit skotta...
En lösning skulle kunna vara att smyga in kärlen i ett urklippt "hål" i syrenbuskaget uppe vid vägen, eller kanske snickra ihop en liten inhängnad på en bit av gräsmattan bakom postlådan. Det är ju ändå där vi ställer tunnorna när det är dags för tömning. Man skulle ju alltid kunna plantera något som täckte runt sidorna lite grann.
Sopor, ja. Inte det roligaste hemmaprojektet kanske, och inte direkt något man går och drömmer om. Men nödvändigt. Och jag är trots allt glad att jag bor i en kommun som faktiskt är bäst i Sverige på avfallshantering. 79 kg restavfall ligger långt under riksgenomsnittet, som är 148 kg per person. (Siffror från 2022.) Heja "Glesbygd", säger jag.
