Idag har jag åkt vasaloppet i pyjamas och fårskinnstofflor. Fast jag missade starten med en sisådär tre minuter, eftersom vi vaknade försent. Jag tycker att kungen sa det så himla bra i en intervju häromdagen: "Egentligen är det ju dötråkigt. Det händer ingenting, de bara åker. Men det finns något under ytan, som jag alltid tycker är lika fascinerande." Precis så är det!
Bäst som jag låg där och päste, insåg jag hur dammig porslinsblomman bakom TV:n hade blivit. Jag har nämligen inte duschat den på ett tag, eftersom jag inte har haft hjärta att klippa av rankan som hade snurrat sig iväg uppför hissgardinsnöret. Nu klippte jag iallafall av den och passade på att plantera om hela växten i en större kruka. Det var så soligt och skönt att jag kunde stå ute vid planteringsbordet och göra det!
När jag ändå hade skor och jacka på mig, hämtade jag en spade och grävde upp snödroppar på fyra olika ställen nere i moraset. Jag tänker plantera dem vid päronträdet, men medan de blommar tänkte jag att jag kan passa på att njuta av dem på närmare håll. Den fina fyrkantiga lerkrukan är ett outlet-fynd från Fröjd i Osby. Den är så vackert turkosgrön!
Jag konstaterade återigen att hasseln verkligen blommar rejält just nu. De stora fröhängena förvandlar grenarna till ett gyllene fyrverkeri. Vackert! Men jobbigt för alla pollenallergiker...
I en av pallkragarna nere i köksträdgården har det plötsligt ploppat upp små frösådda penséer! Hur har de hamnat där? I somras odlade jag spenat där.
På eftermiddagen tog maken och jag vårens första söndagspromenad till skroten. Det var ett smart drag att inte ta bilen dit, för jag köpte inte en enda grej, hihi! Undrens tid är visst inte förbi.