Jag har en ganska avslappnad och otvungen relation till påsken som högtid. För mig finns det egentligen inga måsten och inga självklara traditioner kring den helgen, som måste se ut på samma sätt år från år. Jag tycker det är kul att pynta lite lagom, helst utomhus, men jag har ganska dåligt minne när det gäller vad jag faktiskt har för påskpynt i mina gömmor. Många år i rad har jag iallafall haft en höna i ståltråd på verandatrappan. Betongäggen brukar också hamna där till påsk, och ibland blir de kvar där ända till hösten.
Jag är mycket ekonomisk och sparar alltid gammalt påskris. Vi brukar ändå aldrig sätta det i vatten, eftersom maken lätt får hösnuva, men det går ju lika bra att köra på "eternellvarianten". Så smidigt att bara gå ut i ladan och hämta det färdigdekorerat och klart, hehe!
Små gula porslinskycklingar brukar man kunna hitta billigt på loppis om somrarna.
För något år sedan fick jag för mig att jag ville ha påsktuppar som dekoration på matbordet i gröna rummet. Jag hittade det perfekta paret på långfredagens antik- och samlarmarknad i Glimåkra, men den ena tuppen blev nackad redan innan vi kom hem, eftersom maken tappade påsen i golvet. Fast det mesta går ju som bekant att laga med super glue, så tuppen återuppstod ganska omgående.
Påskgodis är ofta så vackert att dekorera med, men inte alltid så gott äta. Men finns det hemma, så äter man det ju så klart ändå, hihi!
Riktiga ägg är ju också vackra. Jag brukar tänka inför varje påsk att det vore trevligt att färga dem i vackra färger, men sen gör jag aldrig det.
Ett år dekorerade jag så fint med små vaktelägg i ett litet arrangemang utomhus, men dem pickade kråkorna hål på inom loppet av bara någon timme. Inte för att de fick något ut av det, för äggen var ju redan tomma. Vandaler...
De senaste åren har jag samlat på mig små plastägg att hänga i riset. De flesta är loppisfyndade, men några av dem är "fådda" av goda vänner. Min mormor hade alltid sådana när jag var liten på 70-talet, så det är rena rama nostalgitrippen att hänga upp dem.
Vi firade påsk i Los Angeles för en massa år sedan, och där köpte jag en liten påsktupp i trä, som sedan dess sitter och dinglar med benen nere i växthuset. Han sitter faktiskt där året runt.
Några år senare hamnade vi i New York över påsken, och då hittade jag en ståtlig grön hare bland påskpyntet på Pier 1, som jag sedan baxade hem i handbagaget. Den är så fin, så den får också vara med året runt.
Den lille "chokladkaninen" i gjutjärn passar ju också bra till påsk. Ibland tar jag in den, men oftast hamnar den på utebordet. De där grönrandiga äggen kom jag inte ens ihåg att jag hade, haha! Tur att man har bilder, som påminner en om vad man har i sina gömmor. Undrar just var jag har lagt dem...
Ett år hade fiffiga floristfröken F nere på byns finaste lilla blomsteraffär gjort så himla roliga "påskkycklingar". Ett gäng sådana här kanske jag ska tota ihop i år.
Från samma ställe kom idén med vattenfyllda glasägg att hänga i köksfönstret. Så fint med en liten påsklilja och en grön kvist i!
En låda i mina föräldrars vindsförråd innehöll gamla leksaker och den här roliga trollpackan, som numera får tjänstgöra som påskhäxa varje år. Hon har dessutom den härliga 70-talsfinessen att hon vickar på huvudet när man går förbi. Gula tulpaner vill man ju förresten också gärna ha på påsken.
Ja jisses, det är ju ändå en hel del påskpynt man har liggandes i sina gömmor. Det är nog läge att börja leta redan nu, för gud vet var jag har lagt allt. Lite här och lite där, skulle jag tro. Tänk om jag skulle vara lite duktig i år och organisera ihop allt i en enda påsklåda?