Jag har praktiskt taget inte besökt min egen trädgård sedan förra året. Dels för att det inte har funnits så mycket att titta på, dels för att det har varit så rackarns kallt, och dels för att jag vill undvika tanken på att den är så himla nerkörd och ful just nu. Men så idag efter jobbet, medan solen fortfarande sken, tassade jag runt stammen på päronträdet för att se om mina små kompisar hade kommit. Och det hade de!
Snödroppar, hurra! Och långt gångna sådana också. De har säkerligen varit uppe ur jorden ett bra tag och bara väntat på att jag ska komma och upptäcka dem.
Fem minuter efter att bilderna togs började det yra torr snö i de kalla vindarna. Ändå känner jag hur vårlyckan har börjat spira i mitt bröst. Det finns hopp om liv, hörrni! Nu har jag minsann sett det med egna ögon, där bakom päronträdet.