Det har tagit lite tid men jag börjar vänja mig med deltidsarbete och en annan roll på jobbet. Det jag inte var förberedd på var att jag skulle ha så mycket kvar av mina "gamla" stressproblem nu när jag trappat ned och lämnat över ansvar. Jag är extremt stresskänslig vilket innebär att jag inte kan stressa alls. Vid minsta stress faller jag direkt tillbaka i olika gamla stress-symtom. Det som är positivt är att jag ganska snart tar mig ur det numera. En viktig erfarenhet jag har med mej är medvetenheten om vad som händer och hur jag snabbt kan bryta det.
En annan erfarenhet är att jag lärt mig att acceptera att det är som det är. Jag kan inte förtränga det utan får leva med detta tills det går över. Känner jag att jag inte mår bra av höga ljud, mycket prat och kanske "slamrig" miljö kan jag helt enkelt välja om jag ska stanna kvar i det eller gå därifrån. Kanske tycker andra att jag drar mig undan och verkar konstig? Jag har lärt mig att göra det som är bäst för mig själv när möjlighet finns, andra får tycka och tänka vad de vill omkring det, det är inget jag har ansvar för.
Jag vill också vara tydlig med att stressen inte bara beror på en tuff arbetssituation under några år det finns också andra orsaker till allt detta.
Det här med besvär av stress är en del av mitt liv. Stressen är borta men skadorna finns kvar och tar tid att läka. Det blir långsamt bättre och bättre för varje dag =) Nu när jag har distans till det är jag ändå glad över den erfarenhet jag fått.