Häromdagen beklagade jag mig över en krukväxt, och idag hyllar jag en annan. Min hibiskus, som jag skrytsamt har visat upp tidigare här på bloggen, blommar nämligen igen. Den har stått ute på glasverandan under hösten, och där har den trivts riktigt bra. Det flödar in mängder av ljus, samtidigt som det är lite svalare där än inne i huset så här års. I natt ser det dock ut att dra ihop sig till frost, och det blir kanske lite väl kallt för min grönskande kamrat. Jag ska nog flytta in den i matrummet innan jag går och lägger mig. Fast egentligen ska man undvika att flytta en hibiskus när den har fått knoppar, för då kan de trilla av. Min erfarenhet säger mig dock att min hibiskus inte har läst det där, för den brukar inte alls vara så kinkig.
Jag skulle nog både ha beskurit och planterat om min hibiskus i våras, innan tillväxten tog fart. Nu drar den iväg rejält på höjden, och krukan börjar bli för trång. Man kan klippa tillbaka långa och rangliga grenar för att få en tätare planta, och beskärning ska visst ge ännu fler blommor eftersom blommorna bildas på nya skott. Jag får kanske göra en kom-ihåg-anteckning till vårvintern 2027. Om jag planterar om den i en trädgårdskruka, så kan jag låta den stå ute nästa sommar. Det blir lite som att låta den vara på sommarkollo. Det har jag aldrig provat förut, men utomhusvistelse ska tydligen leda till att hibiskusen blommar ännu rikligare. I utslaget tillstånd lever hibiskusblommor ofta bara en enda dag, så man vill ju gärna ha så många nya knoppar på gång som möjligt.
På Hawaii används hibiskusblommor traditionellt som hårprydnad, och jag läste någonstans att placeringen av blomman signalerar något om bärarens relationsstatus: Är man upptagen har man blomman bakom vänster öra, medan singlar bär blomman bakom höger öra. Bra mycket trevligare än att hänga på Tinder, eller hur?
