Den 13 augusti fyller jag år. Idag alltså. Hela våren har jag gått och trott att jag fyller 54, men det gör jag inte. Jag får minsann lägga på ett helt år till. Och ska man vara riktigt krass, så är jag ju redan inne på mitt 56:e levnadsår. Jag begriper det inte. Det är helt ofattbart, faktiskt. Jag fyllde ju 45 nyss, och tyckte att det lät gammalt. Ja, jag vet att åldern bara är en siffra, men nu börjar det baske mig brännas. Kanske förstärks känslan av att jag har suttit i en fåtölj hela veckan och känt mig som 95...
Det där med att fylla år är verkligen ett tveeggat svärd. För samtidigt som man känner sig förfärad hur snabbt ett år går, så finns det ju trevliga sidor med en födelsedag också. Man får så mycket kärlek i form av kort, telefonsamtal, presenter, glada tillrop och fina hälsningar från när och fjärran på Facebook. Man blir varm i hjärtat. Gott nytt år, fröken Grön! Nu tutar vi och kör mot 100. Om jag har det minsta lilla uns av min farmors gener, så är det inte helt osannolikt att det blir ett blogginlägg på min födelsedag år 2071 också.