Två år i rad har jag hoppat över egen sådd av luktärter och köpt färdiga plantor i april-maj. Inte för att det är svårt att så luktärter, utan av ren bekvämlighet. Jag finner i ärlighetens namn inget direkt nöje i försådder överhuvudtaget. Det är mest meckigt att behöva passa på småplantor med vattning och omskolning, och så känns det mest opraktiskt och skräpigt att husera dem inomhus innan man kan ställa ut dem. Fast häromdagen hittade jag en hel kasse tomma toarullar i källaren, som jag uppenbarligen har sparat någon gång för just det här ändamålet. Då tänkte jag tanken att jag nog kanske ändå ska ge mig på att dra upp egna luktärtsplantor i år. Och man kan ju faktiskt kallså luktärtsfrön, som mer eller mindre får sköta sig själva utomhus tills det blir varmt nog för dem att sätta fart.
