Idag vaknade jag upp till en kall och krispig dag i Karlskrona. Solen strålade från en klarblå himmel, och för ovanlighetens skull blåste det inte ett endaste dugg. Med Islandströja och varm mössa var jag väl rustad för en sväng på stan med mina föräldrar. Vi promenerade upp längs Alamedan, som är en av de charmigaste gatorna i stan och dessutom gatan med det mest udda namnet. Det är en försvenskning av det spanska ordet alameda, som betecknar ett promenadstråk kantat av träd. En slags allé, alltså. Det som är så annorlunda med just den här allén är att träden växer i mitten och delar upp gatan i två delar. Det lilla brunnshuset från 1859 står i mitten och är ett ljuvligt inslag i gatubilden.
