Nu börjar jag smyga in lite påsk här hemma. Jag tycker att det är en så härligt avslappnad högtid, utan några nödvändiga måsten. Man får göra lite som andan faller på, och jag pyntar på olika sätt varje år. Ibland blir det mycket, ibland blir det lite. Det är kul att påskpyntet får lov att vara lite kul och kitschigt, och den gulgröna färgskalan passar mig naturligtvis som handen i handsken. Fast än så länge har jag bara börjat med några små detaljer. I en låda hittade jag en tom loppisfyndad tändsticksask, som jag fyllde med tändstickor från en mindre charmig ask. En tupp kommer man nog undan med att ha framme även när påsken är slut.
Jag har en samling stenägg, som får ta en mer framträdande plats till påsk. De är köpta lite då och då över en tidsperiod om flera år, och jag gillar att de är olika i både färg och storlek. Alla är vackra på sitt sätt, och de bildar ett vackert stilleben tillsammans.
Äggen ligger i en gammal allmogeskål med handtag, som är målad i härligt ockragul på utsidan. Bara det är ju påskigt så det förslår. Maken ropade in tråget på en sommarauktion i Småland för några år sedan, och det kom som en del av ett parti med andra gamla saker. Jag minns inte ens vad det var i det där partiet han egentligen ropade in, men med facit i hand var ju skålen helt klart den stora behållningen. Jag vill minnas att han gav 300 kronor för allt och det får man ju säga var ett kap. Bara skålen ensam är nog värd betydligt mer än så.
Jag har också rotat fram min gula franska kanna från gömman med alla vaser i källaren. Den ska jag nog fylla med något trevligt till helgen. Kanske knipsar jag av några kvistar från forsythian i trädgården och stoppar i vatten. Den blommar naturligtvis inte än, men avklippta kvistar brukar man ju kunna väcka till liv i stugvärmen. Eller så sätter jag kanske påskris i kannan.
Påskmust har vi faktiskt redan druckit i flera veckor, men årets första (men säkert inte sista) påse dragéägg inhandlade jag på mataffären idag. Dem ska jag börja mumsa på redan ikväll. Lucky me!
