Jag har tagit ett återfall i mitt loppisberoende. Det är ju så himla kul att leta skatter! För tredje lördagen på en månad besökte jag byns största loppis, och naturligtvis kom jag inte därifrån tomhänt. De plockar upp nya grejer hela tiden, så varje besök bjuder på en ny upplevelse. Idag kom jag därifrån med ett krus i gräddfärgat porslin, en tavla och en påshållare i pepparkaksbrunt linnetyg med broderier, som är sydd av deltagarna i den praktiska verkstad som är knuten till loppisbutiken. Båda verksamheterna drivs av en ideell förening som samarbetar med kommunen och Svenska kyrkan för att skapa meningsfull sysselsättning och motverka utanförskap för människor i vår lilla kommun. Vetskapen om detta gör det ännu enklare för mig att legitimera mina inköp. Jag ska baske mig gå dit nästa lördag också.
Tavlan jag köpte heter "Solglimt", och det roliga i kråksången är att jag såg originalmålningen på Göteborgs Konsthall för två veckor sedan. Motivet talade till mig. Först tänkte jag att det var en ful gubbe som hade lockat in en liten flicka i skogen, men när man tittar närmare ser man att det är en ung pojke i luffarkläder och slitna skor. Flickan, som ger ett mer bemedlat intryck, sträcker ut handen och ger honom en kvist med blåa blommor. Så fint. Så symboliskt. Och så kul att just den bilden dök upp på loppisen idag. Förvisso lite solblekt och dämpad i färgerna, men ändå.
Konstnären är norsk och heter Erik Werenskiold (1855-1938). Han är mest känd för att ha illustrerat norska folksagor och Snorres nordiska kungasagor. Jag får medge att jag inte hade hört talas om honom före besöket på Göteborgs Konstmuseum, men en del av hans bilder och illustrationer känner jag faktiskt igen.
För övrigt är det en riktigt gråmulen och blöt dag i "Glesbygd". Jag har även varit till bygghandeln och köpt två nya stolpar till kastanjestaketet, men att ordna med det får bli ett projekt för morgondagen. Nu blir det nog innepyssel resten av dagen.
