Röda blommor har inte varit så vanligt förekommande i min trädgård tidigare, men nu när mina "fådda" dahlior (tre olika sorter) blommar för fullt, så känner jag att det är dags att sluta begränsa sig själv. Det är ju bara tramsigt att se vissa färger som "förbjudna" i trädgården. Snarare tänker jag att man verkligen aldrig ska säga aldrig, och att alla färger passar bra bara de hamnar på en lämplig plats. Mörkröda blommor mot vit fasad (om än ganska långt bort i bakgrunden) är ju onekligen en smash hit.
I en pallkrage i köksträdgården har jag en lägre variant med ljusröda enkla blommor. Jag satte knölarna här eftersom jag inte riktigt visste hur blommorna skulle se ut, men de passar ju faktiskt riktigt bra i en köksträdgård.
En tredje röd sort växer i zinkhinkar vid växthuset. De har även stråk av gult både i mitten och i kanterna och ser onekligen ut som en riktig skåning. Kan det vara så att köksträdgården är en plats där man vågar ta ut svängarna lite mer? Vara lite kitschigare? (Eller lite mer "tivoli", som Victoria Skoglund och Jenny Strömstedt skulle ha uttryckt det.) Jag tror faktiskt det. Jag ska bjuda hit damen som har skänkt alla dahliaknölar på trädgårdsvisning på lördag, så att hon får se hur fint det blev här.
För övrigt har jag överlevt min första jobbdag utan större besvär. Det tog förvisso en timme eller två att väcka hjärnan från sin fem veckor långa semesterdvala, men sen var jag minsann riktigt produktiv. Vi får hoppas att det fortsätter så imorgon, för på min arbetsplats är det bråda tider mer eller mindre på direkten. Fast jag gillar att det är så, för då hinner man inte känna efter så mycket.
