De gamla spegeldörrarna som vi har i huset är väldigt trevliga. Förutom glasverandan var de faktiskt en av de saker vi föll för, när vi var på visning här första gången. Man är ju tacksam att inte någon nisse har kommit på att täcka dem med masonit. Från hallen på framsidan in till matrummet (som går under namnet gröna rummet) och TV-rummet (som går under namnet röda rummet) har vi dörrar med fem horisontella speglar. Hur gamla dörrarna är vet jag faktiskt inte, men jag skulle tippa på att de åtminstone har 100 år på nacken. De gamla låskistorna ser rentav ännu äldre ut, och nycklarna som sitter i låset är av modell stor och klumpig.
Från hallen på baksidan och till köket och sovrummet har vi spegeldörrar av en annan modell, med två liggande och två stående speglar. Samtliga dörrar i huset är målade med en högblank gulnande vit lackfärg, som inte direkt är det charmigaste man har sett. Förvisso skapar färgen ett enhetligt intryck på alla dörrar, men det är nog knappast originalmålningen, om man säger så.
Jag drömmer om att slipa av dörrarna rejält och måla om dem med linoljefärg i någon vacker nyans. Vetegrå, kanske? "Fast det där står ju inte direkt överst på prioriteringslistan", säger maken och syftar på dränering, isolering omläggning av tak och annat trist vi skulle behöva göra. "Fast det beror ju på vems lista man tittar på", säger jag. Fyra ynka dörrar. Hur mycket jobb kan det vara? Det slipar och målar jag ju i ett nafs, hihi!